I Finland är stand-up comedy på stark frammarsch. Tidningar, radio och tv bevakar de finska komikerna och klubbkulturen blomstrar på fullsatta teatrar. Janne med sina finska rötter fick idén att prova på stand-up comedy i sitt modersland. Så här gick det till, med Jannes egna ord.
"Jag måste åka till Finland och köra stand-up på finska." sa jag till Özz en kväll när vi jobbade på Tivoli.
"Det har ju du snackat om länge" sa Özz.
"Halva min släkt bor ju i Tampere så en show ska det bli." sa jag.
Shan Atci, Özz Nûjen och Jakob Öqvist peppade mig och så var det bestämt, det var dags att testa stand-up i Finland. Hur skulle jag gå tillväga? Att ordna ett gigdatum skulle sätta lite press på mig resonerade jag. Finlandssvenske komikern André Wikström är en stand-up kontakt jag har i Helsingfors så jag ringde till honom.
"Vad kul Janne! Det är klart du ska komma hit och jobba, jag ringer dig." sa Andre.
Vad Herr Wikström glömde tala om var vilket år han skulle ringa men av samtalet fick jag loss ett namn som skulle visa sig vara bra. Riku Suokas är en av Finlands första och mest kända stand-up komiker, han är även producent för "clubact one" som har klubbar på teatrar i bl.a. Helsingfors, Tammerfors och Tavastehus. Dessutom är han festivalgeneral för komikerfestivalen "Tomater tomater". När jag talade med honom ordnade han genast tre klubbjobb och en inbjudan till festivalen. Första giget var sex veckor bort och jag kände att det behövdes ett "lopp i kroppen" innan. Som tur var hade jag fått en förfrågan från Suomen stand-up club att medverka på en stödgala i Helsingfors, jag tackade genast ja.
Det visade sig när informationen om galan kom att den skulle tv-sändas på YLE. What the f...! Skulle jag göra min finska stand-up debut i tv? Jag har alltid gillat utmaningar och nu fanns det ingen återvändo. Jag hade tre veckor på mig att få ihop en finsk act, det var dags att översätta material. Vad heter myntinkast och domkraft på finska? Låter glassbilen likadant i Sverige som i Finland? Det blev många samtal med konstiga frågor till min kära mor. Ganska snabbt fick jag ihop 30 min. material men jag kände att det behövdes mer. Jag kontaktade några kollegor och efter tre veckors intensivt arbete hade jag en hel show.
It's Showtime! Jag skulle köra 15 minuter på "Huipsstödgalan" i Helsingfors. Savoyteatern var fullsatt och uttrycket ”nu eller aldrig” for genom mitt huvud. Det var länge sedan jag varit så laddad och nervös inför ett jobb, jag gjorde entré till en tung DMX-låt som min son valt ut.
”Hej det är jag som är svensken!" Det satt fnissiga flickor längst fram till höger. "Det är inget skämt jag är svensk på riktigt." Första skrattet kom och jag hade inte ens börjat. "Oj vad kul! Ni verkar vara en finsk rasistfyllepublik." Nu var publiken med. "Ska vi snacka skit om Sverige?" Finnarna jublade!
Jobbet gick mycket bra och jag upptäckte att materialet passade perfekt här, ämnen som varit tröga i Sverige var självklara i mitt modersland. Hög på adrenalin gick jag tillbaka till hotellet och samma natt skrev jag 10 minuter nytt material, när hände det senast? Tillbaka i Sverige med självförtroendet på topp fortsatte jag att fila på acten, allt kändes bra. Efter någon vecka var det dags att åka tillbaka och gästa "clubact one" som är den äldsta klubbkedjan i Finland och startades 1996. Tampereen Työväenteatteri var första anhalten och nu skulle hela min finska släkt komma och titta, jag tycker att det är jobbigt med släktingar i publiken. Herr Suokas var inte där men han hade lämnat en lapp i logen med körordningen, jag skulle kliva på sist! Detta var mitt andra jobb i landet och jag skulle redan vara headline! Marko Kämäräinen var en mycket bra MC denna kväll. (MC dvs. Master of ceremonies är titeln som används i Finland istället för konferencier.) Jag fick arbeta tillsammans med Anitta Ahonen och Paul Westlake. På scen:
"Hej det är jag som är svensken." Publiken var tyst!? "Är micken på?" Ännu mer tystnad. "Ska vi snacka skit om Sverige? Jo, jo tottakai hompo Svensson"
"Ok, men först ska jag berätta hur ni finnar är..."
Jobbet gick bra, min morbror som är polischef i Tammerfors har ett mullrande och smittande skratt och jag var på honom hårt. Det var roligt att läsa recensionen i tidningen Tamperelainen dagen efter, rubriken var "Stand-up lektion med Westerlund!". Dagen efter bar det av till Helsingfors och dubbelföreställning på Teatteri Studio Pasila. Jag jobbade tillsammans med Riku Suokas, Ilari Johansson, Heli Sutela och Pekka Jalava. Fyra finska stand-up stjärnor som hade jobbat ett par år och var mycket professionella. Publiken var stand-up van och det blev en fantastisk kväll med bra tryck i salongen. Jag försvarade de svenska färgerna väl tills jag sa: "Ska vi snacka skit om Sverige?”
Att resa till Finland och jobba är bland de häftigaste och mest inspirerande jag gjort på länge. Jag tror att det var Thomas Oredsson som sa en gång att en komiker måste hitta sina "ben", jag har hittat mina nu. Jag kan också berätta att vi måste fortsätta jobba hårt om vi vill behålla vår ledande ställning i stand-up Norden, för nu är finnarna i rörelse.
Nu ska jag ladda inför komikerfestivalen "Tomater tomater" i Tavastehus. Stand-up forever!
:: Tillbaka